Det glädjer mig att begreppet "Knullkompis" blivit mer rumsrent och accepterat.
När jag var yngre reagerade jag på att många av mina klasskamrater tycktes vara tillsammans med någon utan att vara "kär", för att det var praktiskt. Om man är ihop med sin sexgivare slipper man nämligen slamp-stämpeln. Men jag kände inte att jag tyckte om dem jag träffade tillräckligt mycket för att tvingas genomlida stentråkiga släktmiddagar, gräla om vem som inte besvarat ett eller annat telefonsamtal och grina över förlupna blickar, bara för att kunna stilla sexlusten utan att få ryktet förstört.
Självklart tyckte jag om mina booty-calls, en kass personlighet är det mest avtändande som finns, men jag kände inget behov av att binda dem till mig. Det var dessutom praktiskt att kunna välja och vraka utan att riskera att såra någon. Och variation förnöjer. När jag var sugen på en stor kuk kunde jag ringa A, kände jag att en åt gången inte räckte fanns B, ville jag vila ögonen på något fagert kunde jag ringa C, var jag ute efter något freaky ringde jag D.
Ponera att din partner skulle bli skitsur över att du fikat med Lisa en dag istället för honom. Han kallar dig hora och slänger ut dina kläder från balkongen. Han gråter och snyftar och frågar varför han inte duger till att fika med. Men det borde han ju räknat med, med tanke på hur många du fikat med i ditt liv innan du träffade honom, ibland hann du fika med flera om dagen! Och den där gången du gruppfikade borde verkligen ha varit ett varningstecken.
Som relationsanarkist kan jag bara nicka instämmande. Varför hålla allting separat? Sex är njutning, och sex är ett bra sätt att komma närmare en människa man trivs ihop med och gillar att spendera tid tillsammans med.
SvaraRaderaSå jag håller helt med dig. Ha sex, njut av det, använd skydd om det känns bäst så, och förneka inte att man har drifter och vill ha sex och närhet likaväl som man vill ha kärlek och vänskap.
Jag är verkligen intresserad av "idébygget" bakom relationsanarkism och jag tycker inte heller att man kan äga en annan människa. Samtidigt tycker jag ofta att relationsanarkistiska diskussionsinlägg får nästan en konsumtionsinriktad ton. En vän till det och en vän till det ungefär som man matchar handväskan med skorna. Jag får en känsla av att det är lätt att glömma bort relationen mellan människa och människa och att den per definition är komplex då människor är komplexa, till förmån för den egna konsumtionen av andra människor - din uppräkning av vänner ovanför känns ju lite som en varukatalog, så även om du vill bort från ägandet av varandra så innebär det ju (som jag tolkar det nu alltså) en slags objektifiering - "den här människan använder jag till detta".
SvaraRaderaJag kan personligen inte identifiera mig med den typen av förhållningssätt, jag upplever inte att jag har olika vänner för olika behov, mer än att vissa är närmare än andra. Varje relation är ju unik, och därmed kan jag inte heller säga att jag skulle sakna en "funktion" som aldrig funnits. Jag umgås ju med S för att jag tycker så mycket om henne, inte för att jag kan ticka av de av mina behov hon fyller.
På samma sätt kan jag inte känna att jag saknar att få ett visst sexuellt behov uppfyllt just nu, för den typen av behov känns så otroligt underordnade den (monogama)relation jag och min pojkvän bygger på.
Jag vet inte om jag lyckas förklara hur jag tänker här, och jag menar inte heller att du nödvändigtvis tycker och tror så som jag uppfattar relationsanarkister och polys ovan. Jag antar att vad jag är ute efter är att hitta mänskliga relationer som betyder något i sig själva och som inte bara är avtal för att få specifika behov uppfyllda.
Jag kan ju inte svara för alla relationsanarkister, men för egen del handlar det uteslutande om att låta relationen bygga upp sina egna spelregler, att själv låta relationen skapa förutsättningarna och innehållet helt naturligt.
SvaraRaderaDet är lätt läsa det jag sa ovan som lite ytligt och självupptaget. "Jag har en vän för det här, en vän för det där" men det är ju en enkel och snabb sammanfattning. I verkligheten blir det ju att varje relation utvecklar sina egna unika förhållningsregler och sitt eget innehåll. En del relationer blir "vanliga" vänskaper, andra utvecklar sex och kärlek och då blir det att dessa relationer innehåller just de sakerna.
Det är ju inte som att jag suttit ner med en bit papper och insett att "tusan, jag saknar en sex-vän, måste hitta en sån!" ;)
Det är inte så mycket att man har vänner för olika behov, utan snarare att man har behov för olika vänner, om du förstår.
Hur många av dina kill KKs kunde ringa dig hipp som happ och få sina sexuella behov tillfredsställda?
SvaraRaderaMitt intryck av KKs brukar vara att tjejer är den som styr i de flesta fall.
Blir lite sexism över det hela då.
Andreas
SvaraRaderaAlla mina KKs kunde självklart höra av sig och höra om jag hade lust att ses och vice versa. Likaså hade både de och jag rätt att avböja av olika skäl. Faktum är att jag var lite rädd för att ta initiativ många gånger.
Mycket märklig fråga. Hur får du in sexism i det hela? Tycker du att tjejerna borde ställa upp även om de inte vill eller?
Sexismen ligger i förväntningen att män ska vilja ha sex, alltid. Hur många ggr avböjde killarna och hur många ggr avböjde du? Många män säger ja till/har sex fast de inte vill. Fler män än kvinnor faktiskt. Killarna vet inte när nästa chans kommer så bäst att det säkra före det osäkra. Möjlighet till sex skiljer sig väldigt mycket mellan könen generellt sätt.
SvaraRaderaEn massa män stoltserar med att de alltid vill ha sex men det är mest en lögn för att uppfylla rollen av "viril" man. Se bara på användandet av potensmdel bland unga killar. De har press på sig att vilja och kunna. Att inte få erektion är en förolämpning mot tjejen och ett misslyckande hos killen. "Tycker han inte jag är tillräckligt snygg?" osv.
Pratar generellt inte att det är 100% alltid såhär.
Andreas
SvaraRaderaJag har tyvärr inte erfarenhet av något annat än mina egna erfarenheter så att säga men jag hoppas verkligen att mina partners inte kände sig utnyttjade på något sätt.
Det låter dock som en sannolik effekt av könsroller där båda könen drabbas på olika sätt. Jag kan istället se det som så att eftersom att min sexualitet som tjej inte är lika accepterad som mäns så vågade jag inte ta initiativ i den utsträckning som jag hade velat. När jag var sugen satt jag istället många gånger och hoppades på att någon skulle höra av sig. När jag inte var lika sugen och någon hörde av sig hände det att jag tackade ja eftersom att jag inte kunde räkna med att någon skulle höra av sig nästa gång jag var riktigt sugen, och jag som tjej fick ju inte vara "på".
Så spelet om mäns eviga villighet och kvinnors avhållsamhet är ett spel som ingen vinner på. Och jag har alltid varit skitdålig på att spela det.
Andreas
SvaraRaderaJag har svårt att se att det finns riktigt den könsuppdelning du talar om. Min egen fördom säger ex. att det finns fler älskarinnor än älskare och att dessa får sitta och vänta på att den gifte mannen har tid.
Men min (kvinna) egna erfarenhet är att mina (män) kk's varit upptagna personer som jag fått anpassa mig till. Det är ok för mig, då jag har ett eget liv med mina pojkvänner som är mer flexibelt än mina kk's (som jobbat på annan ort, är föreningsaktiv osv).
Så jag tror att det inte går att hugga ner till kön utan i denna fråga handlar mest om individer och deras handlande.
Jag kan dock hålla med dig om att det finns könsuttryck i "spelet" och själv uppskattar jag när en människa (oavsett kön) säger att den är kåt på mig men hellre kramas för att den är trött, nere eller annan anledning. För mig står det för en trygghet i relationen.
More cookies to the world!!! :D
SvaraRaderaJag har diskuterat detta med en vän ett par gånger. Hans åsikt är att alla har lika stor sexdrift och att människan inte är "menad" att knulla monogamt utan att man bör få ligga lite till höger och vänster. Vilket han också försöker göra titt som tätt i smyg för sin sambo. Det jag tänker, och mothugger med, är att man ju alltid måste göra upp sina egna regler i ett förhållande. För honom är skulle det vara helt okej att ha andra ligg utanför förhållandet medans det för mig (och förmodligen inte för hans sambo) inte alls skulle funka. Felet, som jag anser att det är, ligger ju i oärligheten. Hade han och hans sambo kommit överens om att de får ligga utanför förhållandet så är ju det jättebra att dom hittat varann och båda får vara tillfreds med förhållandet. Men att ljuga om det är ju inte okej. Poängen är väl att för de flesta (antar jag - inga belägg!) är just sex en mycket mer intim del att dela med sig av sig själv och skulle se det som ett svek att partnern delade "det" med någon annan. Det handlar ju snarare om synen man har på sitt förhållande och vad man vill ha ut av det än att "äga" en del av en människa. Det funkar ju så andra delar av livet också...om jag nu har en kompis som jag "bara" delar en viss sak med (knyppling, spinning, you name it) så kanske den också skulle känna ett litet sting av ont när man delar det med nån annan, öppet eller i smyg.
SvaraRaderaLångt och förmodligen rörigt blev det. Men det var skönt att kasta ur sig tankarna. BRA BLOGG.
Tack, hej.
Ängla
SvaraRaderaTack tack! Långa röriga kommentarer kan jag identifiera mig med ;)
Jag håller såklart med din vän om att lite lösare tyglar nog skulle passa de flesta bättre, men det är ingen ursäkt till att gå bakom någons rygg. I SAMFÖRSTÅND är mitt motto.
Om jag bara knypplar med en kompis och hon väljer att knyppla med någon annan så kan det nog bli lite svartsjuka om jag är osäker på mig eller på mig och henne. Men när det kommer till ett förhållande så gör man (förhoppningsvis) mer än att bara ha sex! Säg att vi både knypplar och knullar ihop, då gäller förmodligen monogamin endast knullandet men inte knypplandet. En man (eller kvinna) som inte lät sin partner knyppla med någon annan skulle med största sannolikhet anses ha ett sjukligt kontrollbehov
Oj oj, vilken rolig tråd med kommentarer som jag missat. Vet faktiskt inte riktigt hur jag ska ställa mig till det här med kk:s. Det är helt ok om msn är singel och då sker det troligen med samma passion från alla inblandade men det kan ju vara min lite blåögda syn på livet som gör sig påmind. Men att ha kk:s när man är i ett förhållande är svårare för mig att svälja. Sker det dessutom bakom ryggen på partnern så anser jag personligen att man no är en liten smula utecklingsstörd, men det är ju jag det. Kanske att det skulle funka om det är gemensamt överrenskommet men tittar jag in i mity hjärta så tror jag att det i så fall måste saknas något i förhållandet. Däremot kan jag tänka mig att involvera en tredje person om det sker tillsammans men det är en helt annan grej.
SvaraRaderaJag skulle bli olycklig om min flickvän sa att ikväll är jag sugen på en stor kuk så jag åker till Lasse en stund. Tänk dig motsatsen om ni är kvinna, - älskling, jag känner mig sugen på en snygg kvinna ikväll så är det ok om jag sticket över till Sara och knullar lite? Nä, det blir nog galet!
Straggle
SvaraRaderaBakom ryggen är alltid fel. I samförstånd skall allt ske så kan inget vara fel, fult, stört eller omoraliskt!
Jag förstår ditt resonemang men måste invända. Det finns faktiskt de som kan finna sexuell njutning i att partnern åker i väg på egen hand. Vi har inte levt ut så mycket som det kan låta ibland men min man vill gärna att jag träffar andra även på egen hand, själva tanken gör honom upphetsad och även att jag berättar om det sedan. I början var vi emot det men vi har nu mer och mer börjat tänka i banorna att även på egen hand är vi tillsammans, kanske svårt att greppa?
Han har en stor kuk, men så länge han inte var OK med att jag faktiskt kunde njuta av en ännu större var det inget alternativ. Nu är det något som tänder även honom och därför helt OK.
Som kvinna var det till en början en märklig tanke, vi är ju programmerade till att vara osäkra över vårt utseende. Men jag är nu helt säker och trygg med att min sambo finner mig attraktiv och sexig även om han även kan tända på andra. Om han någon gång är sugen på en latino-tjej eller en 40-årig milf är det inget jag kan erbjuda. Så varför inte? Jag ser det inte som att jag blir bortvald eller att han väljer bort mig.
Jag föredrar dock gemensamma KKs men ogillar begränsningar.
Tumregeln om man vill tänja på gränserna i ett förhållande är att man ska vara jävligt säkra på varandra, trygga, samspelta och ha diskuterat igenom saken länge och väl. Sprickor och osäkerhet kommer bara bli än värre om man förhastar sig.
Det är fascinerande att ni kan ha ett sådant öppet förhållande helt utan svartsjuka och samtidigt älska varandra. Det som ofta händer i mig är att när jag är kåt så är det mesta ok men sen efteråt när kåtheten lagt sig så kommer tvivlen och kvalen :)
SvaraRaderaHar ni alltid funkat så du och din man eller är det i just detta förhållande som synergin mellan er gör att det går bra?
Hur som helst, jag dömmer ingen. Så länge alla är lykliga, kåte och fulla av kärlek så är det ju bara bra!
Kramar från Straggle
Haha, vi kanske alltid är kåta! Nejdå kvalen och tvivlen har vi haft, men vi kom över dem ganska snabbt när vi väl börjat prata, filosofera och vara öppna med varandra. För en evighet sedan fick min man ångest av en avsugning. Det är ganska komiskt idag.
SvaraRaderaVi brukar skoja om att vi är mer monogama än de flesta egentligen eftersom det här är vårat första och enda egentliga förhållande att räkna med.
Merparten av våra sju år tillsammans har varit helt traditionellt monogama, men såhär i efterhand när vi gör helt som vi själva vill så var det väl så att vi bara imiterade normen. Jag skrev ett långt inlägg om det här:
http://sexrevolutionen.blogspot.com/2010/10/i-begynnelsen.html
Det kanske var rena turen att vi visade oss vara superkompatibla sexuellt med alla små egenheter osv, eller så kanske vi någonstans hade det på känn när vi träffades. För jag tror säkert inte att vår livsstil passar alla! Även om de frigör sina sinnen till max
Gör som du själv känner men om du nu upplever att dina partners blir sura eller liknande, så kanske det finns en poäng i att från början ta reda på om de kan koppla bort sina känslor lika bra som du?
SvaraRaderaAnnars utnyttjar du ju bara folk.
mvh Johanna
Johanna
SvaraRaderaJag vet inte om du riktar dig till mig nu och om jag sagt någonstans att någon blivit sur? Ärlighet och tydlighet med sina avsikter borde man ha som regel oavsett. Om någon trots tydlighet får känslor betyder det däremot såklart inte att man utnyttjat personen.
Hittills har jag dock inte drabbats av sådana missöden när det gäller uttalade sexuella relationer, vilket måste betyda att jag gör något rätt.
Jag håller faktiskt med och jag borde ha en knullkompis, men jag vill ha min sambo som knullkompis, å andra sidan, man bör kunna leva ut mer i relation och ha sina olika vänner för olika ändamål. Jag har alltid varit kluven i ämnet...
SvaraRaderaJag vill bara knulla! Är 48 år, ser bra ut, är trevlig å fin på alla sätt men har knappt haft sex i hela mitt liv. Alla är välkomna att kontakta mej så länge ni är friska, trevliga och seriösa. Bor i Gbg!
SvaraRadera