Sexrevolutionen

När jag var ung lovade jag mig själv att varje onani-stund var den sista.

Röd i ansiktet av skam och lust orsakade varje knak i sängen och varje förlupet stön en smärre hjärtattack av skam. När den jävla orgasmen äntligen stillat kroppens feber lovade jag mig själv att vara starkare nästa gång. Att kväva lusten i sin linda redan när mina tankar började förirra sig in på sexuella villospår. Att börja tänka på något annat, något konstruktivt, skolarbete.

Tänk om någon hört? Tänk om någon visste?

När jag gjorde min sexdebut lovade jag mig själv att vara måttfull.
Att inte bli en av tjejerna som alla visste var "lätta", som kallades "horor". En partner vore praktiskt, någon att ta ut min sexuella frustration på. Ingen pojkvän dök upp. Men frestelserna var ju så många. Kunde det verkligen vara fel att ta för sig av det smörgåsbord av sexuella erfarenheter som erbjöds mig? Jag tog för mig. Jag jagade nya upplevelser. Prickade av varierande ställningar, spännande platser och upphetsande omständigheter på min to-do-sex-lista.

Jag närmade mig snart gränsen för vad som ansågs "fint", jag passerade antalet sex-partners som ansågs "passande", jag testade saker som ansågs "horigt". När bekanta drog gränser och fyade så sjönk mitt mod. Jag fylldes med förakt för mig själv och försökte utplåna minnet av min frigjordhet. Jag ville radera alla mina sex-partners från jordens yta så att inget kunde minna om mina utsvävande dagar.

Tänk om jag blev känd? Tidningarna skulle då få nys om det och förstöra min trovärdighet och mitt rykte. Kan man bli politiker om man haft fler än en sexpartner åt gången? Och bett om mer? Hemska tanke. Vad skulle mamma säga? Min sexuella aptit har således begränsat mina framtidsmöjligheter. Ska det vara så?

Tänk om det skulle komma ut? Tänk om fel personer fick veta?

När jag hittade min partner lovade jag mig själv att vara nöjd.

För han är trots allt den mest fantastiske sex-partner som jag kunnat önska mig. Inom anständighetens ramar och i sanningens namn en liten bit utanför. Men ändå med tydliga gränser. I mitt inre dolde jag förbjudna fantasier. Fantasier som inte gick att förena med den samhälleliga normen för hur sexlivet mellan ett seriöst par får se ut.

Men så var det något som brast, vi började prata. Vi lade samhället, kulturen, religionerna, förväntningarna och vännerna åt sidan och var ärliga. Vi var mer kompatibla än jag någonsin vågat drömma om.

Tänk om alla mina fantasier finns inom räckhåll trots allt?

När jag släppte mig själv fri lovade jag mig själv att aldrig mer underkasta mig bojor.

Varför tar sex så stor plats i människans liv? Varför är sex trots det så tabu-belagt? Varför tvingas så många begränsa sig själva?

Det här blir början på min filosofiska sex-resa.

Med fokus på tankar, filosofi, samhälle, normer, historia och vetenskap.

Era tankar är mer än välkomna!

Är ni ute efter sexnoveller - leta annorstädes.

De enda bojor jag tänker underkasta mig ;)