Du är rakad - ditt största mål i livet är att tillfredställa männen, du är osäker och gör allt för att likna porrfilmstjejerna, du är ett offer för dagens obejktifierade kvinnosyn.
Du är orakad - du bryr dig inte om ditt utseende, du är ofräsch och ser inte efter din hygien, du är en ofeminin grottkvinna.
Idag kunde vi se en Anna Anka-klon som överraskade maken med att klä av sitt kön den naturliga behåringen för att sedan klä på den igen. Denna trend kallas Vajazzle och går ut på att man smyckar könet med kristaller - endast fantasin sätter gränsen. Under tiden passade hon på att fälla uppseendeväckande uttalanden om att håriga kvinnor bör arresteras och lite annat obildat smått och gott.
Som motpol har vi Malin Wollins krönika där hon uppmanar folket att låta könet vara. Det räcker med att lägga sig i hallen för att hotta upp sex-livet. Hon frågar sig vart gränsen går och det är en viktig fråga. Att dra den vid smycken känns dock snävt. Att ingen man skulle raka sig och hänga kristallkronor i ollonet är också en förhastad punchline.
Jag vill inte välja sida. Rättare sagt så kommer jag in som FNs fittfredsstyrka och försöker mäkla fred. Det var inte bättre förr när alla var naturliga men ingen tog en spegel och lärde känna sin vagina. Det är inte bättre idag när kvinnor får sina blygdläppar bortskurna för att efterlikna de fittor som syns - porrfittorna. Däremot tror jag på en bättre framtid där omklädningsrummet är en källa till könsligt mångfald. Jag tycker definitivt att Aftonbladets "Vi gillar olika"-kampanj borde omfatta vaginan och för all del penisen.
Bildkälla: Vajazzle vajayjay
Klart man ska kunna ha kul med sin fitta, det är därför vi har den. Vill vi hylla den och klä ut den, förvandla den till konst ska vi göra det också. Jag skulle vilja se minerna i omklädningsrummet om någon klev in i duschen med en fjäril mellan benen.
Vackra håriga Sue Jones-Davies i Life of Brian
Jag har alltid tyckt att behåring är vackert. Jag minns väl första gången jag såg en naken kvinna på film. Det var Judith i mästerverket Life of Brian som jag såg. Jag tyckte att hon var otroligt vacker. Men i tonåren var det plötsligt inte bara min egna åsikt om mitt kön som räknades. Tänk om någon skulle finna mig oattraktiv? Rakat var det säkra kortet. Jag ser nu min könsbehåring som min övriga behåring. Det är något jag leker med och varierar. Omväxling förnöjer.
En måttstock på att man har fel relation till sitt kön kan man enkelt dra vid om huruvida man känner sig bekväm med den som orakad eller om man hellre missar bussen än att lämna hemmet orakad.
Ja! Bra skrivet. Jag tillhör också FN:s fittfredsstyrka.
SvaraRaderaJag reagerar väldigt positivt över orakade fittor. Det är uppfriskande att se naturlig hårighet, och precis som dig tyckte jag enormt mycket om frk Jones-Davies framträdande i Life of Brian.
SvaraRaderaEn annan favorit är Suzanna Hamiltons buske i den för övrigt lysande filmatiseringen av Orwells definitiva verk, "Nineteen Eighty-Four".
Jag har skrivit i min blogg om det här också, att när kvinnor släpper de förutfattade meningarna kring sitt kroppshår och behåringen på sin fitta växer de som person och individ. Att raka sig för sin egen skull är en sak, men jag tror den stora majoriteten rakar sig för att de tror att de "ska" göra det. En kvinna som kastar bort rakningsbojorna och slutar raka fittan, sluta raka sig under armarna och slutar bry sig nämnvärt om sina eventuellt håriga ben växer som person och får ett ökat självförtroende genom den enkla handlingen av att göra motstånd.
Peaches:
SvaraRaderaHigh five!
Klumpesnusk:
Jag har fått uppfattningen att det är osäkra och oerfarna män/pojkar som har rakning som ett krav.
Och precis som du säger så började jag gradvis lägga rakhyveln åt sidan för att finna mitt självförtroende. Nu har jag inte rört den på ett halvår varesig när det gäller kön, ben eller armhåla, men känner mig trygg i att kunna raka benen för skojs skull utan att självförtroendet rasar i botten. Det är en fantastisk känsla, att mannen är helt galen i förändringen är bara ett plus :)
Hmm.Jag ser inte J som en osäker/oerfaren man, men han föredrar ändå rakat. Det kan bero på porrkonsumtion, men det kan också bero på att han helt enkelt tycker det är trevligare att utföra oralsex utan att få en massa hår i munnen. Men det är i och för sig den anledningen som dom där osäkra männen brukar ange i diskussioner, "inget hår i maten".
SvaraRaderaOm man definierar kvinnlighet som "hårlös kropp" behöver man kanske fundera över vad kvinnlighet och manlighet är. Jag är inte mindre kvinnlig om jag låter kroppshåret växa.
Jag kan faktiskt ofta känna en viss press på mig att raka mig för att han ska tycka att jag är fin. Han har inte sagt den direkta motsatsen, alltså att jag skulle vara mindre fin om jag är orakad, så jag tror det här sitter mer i mitt huvud än någon annanstans.
Alla pojkvänner jag haft har på direkt fråga sagt att dom inte skulle gilla om jag slutade raka till exempel armhålorna. Själv har jag ju just bett J sluta raka sig eftersom jag plötsligt blev sugen på en luden pung. Det var inte helt utan motvillighet som han gick med på det. Han föredrar alltså själv att vara rakad.
Peaches
SvaraRaderaNej sexuella preferenser är en helt annan sak. Men när man börjar ställa ultimatum och kalla exempelvis kvinnor med könsbehåring för äckliga och okvinnliga så känns det inte direkt sunt.
Jag tror nog att de flesta vill vara attraktiva i sin partners ögon och det betyder inte att man har dålig självkänsla. Huvudsaken är att man har den grundläggande tryggheten innan man börjar förändra sig själv för att glädja andra.
Det är lite intressant att just armhålorna väcker så mycket känslostormar, benen kan ofta vara en sak och könet kan det också finnas visst överseende med. Men just armhålan verkar vara väldigt provokativt. Det måste jag fundera mer på!
Jag har ofta också funderat över varför just kvinnors armhålor skapar så stor debatt. Det är väldigt märkligt. Personligen tycker jag att det inte spelar någon som helst roll, och ofta tycker jag att en orakad kvinnoarmhåla på nåt vis är lite mer sensuellt än den slätrakade motsvarigheten.
SvaraRaderaVad gäller det där med att "välja" att raka sitt kön funderar jag ofta hur valfritt det egentligen är. Vi säger ofta att vi föredrar saker på ett visst sätt, men gör vi verkligen det? Är det ett medvetet beslut eller influeras det av moden, normer och omvärld? Kan vi nånsin säga att vi gör nånting (oavsett vad) av helt fri vilja och utan inflytande av yttre makter?
Klumpe: nej, jag tror faktiskt inte att man nånsin kan säga att man gör nånting av helt fri vilja. Man påverkas hela tiden av olika yttre faktorer, frågan är snarare VAD man låter sig påverkas av och VARFÖR.
SvaraRaderaDet där med armhålorna är intressant. Många kvinnor struntar i att raka benen på vintern eftersom man ändå inte visar upp dem för andra då, men armhålorna ska absolut rakas. Jag har själv märkt att jag har svårt att låta bli att stirra när jag ser håriga kvinnoarmhålor. Den superba krönikören Fred Forsell har skrivit en jättebra krönika om det här, som jag tyvärr inte hittar på nätet. Den finns i hans bok "Texter att älska till".
Själv låter jag håret i armhålorna växa till sig lite nu och då när jag helt enkelt inte orkar raka dem. Ganska snabbt brukar jag komma till en punkt där jag rakar bort håret, eftersom jag börjar svettas så.
"Fri vilja" är ju litet av ett relativt begrepp, men någon slags grund bör man ändå sträva efter tycker jag. Viljan att attrahera andra ska man inte heller göra till något dåligt. Det är ju biologiskt logiskt ändå om man säger så.
SvaraRaderaDet kanske är så enkelt med armhålorna att det blivit en sådan självklar grej att människor inte reflekterar över det förrän de får en hårig armhåla "uppkörd i ansiktet" som motståndarna brukar säga. Jag tror också att det kan vara förknippat med arga feminister och därför måste man bli lite ilsk
Min kvinna rakade sig innan jag träffade henne, även när hon var singel och inte på jakt.
SvaraRaderaOch det gör hon inte för mig. Det gör hon för sig själv.
Q
SvaraRaderaJag tror inte att din kvinna har bott under en sten innan hon träffade dig och således inte kunnat påverkas av samhällets ideal.
Även om man gör något "för sin egen skull" så kommer det faktum att man mår bättre i sig själv när man ser ut på ett visst sätt någonstans ifrån.
Ideal är ofrånkomliga, men det vore trevligt om de var lite mer breddade
Intressant diskussion det här men varför hänga upp sig på modet? Snarare en upplysning om hur man kan leka med lusten. När jag var ung och det inte var på modet att raka sig så förbannandes jag över det långa håret där allt kladd fastnade. Jag klippte många gånger och upptäckte hur mycket skönare den intima känslan blev. Jag lät min kille raka mig och hamnade i himmelriket...sen dess är det rakat som gäller. De gånger de växer ut och jag återigen rakat mig så upplever jag igen samma sköna känsla att det sköna området ökar betydligt...
SvaraRaderaPussypower
SvaraRaderaJag hänger upp mig på modet för att det tydligen är så många som hänger upp sig på modet :D
Bevisligen begränsar det människor och delar in dem i olika grupperingar som av princip måste se ner på olikrakade. Inte hälsosamt att spy galla över andra på det viset somliga gör bara för en liten hårtuss mer eller mindre. Inte alla gör så naturligtvis men alldeles för många.
Jag håller med om att det är skönt att raka blygdläpparna och om de är rakade eller inte syns kanske inte i omklädningsrummet men ändå. Som sagt tycker jag att omväxling förnöjer. Det betyder inte att jag är en militant femenistvegan ena dagen och pantad slitz-brud nästa. It's just hair goddammit!